Den gröna berättelsen

HSB bostadsrättsföreningen Lessö ligger i kvarteret Tomtebo, stadsdelen Västra Innerstaden, delområdet Rönneholm i Malmö. Föreningen omfattar 123 lägenheter och 5 lokaler, bl.a. en före detta bensinmack, en bilförsäljningsfirma och en färghandel. Fastigheten heter Tomtebo 13, och avgränsas i norr av Kramersvägen, i öster av Mariedalsvägen, i söder av Köpenhamnsvägen och i väster av cykelvägen Dammfrigången. Byggnaderna ritades av HSB arkitektkontor i Malmö i samarbete med arkitekten Thorsten Roos, och stod färdiga 1953.
Fram till mitten av 70-talet gränsade gården till en gles villabebyggelse med stora lummiga trädgårdar. Av de gamla villaträdgårdarna återstår idag bara en del större träd som bevarades på de kringboendes begäran då villorna revs. Gårdens första utformning följde säkert samma principer som byggnaderna, det vill säga ett bra boende för vanliga människor, typiskt för tidens anda inom HSB. Under 80-talets andra hälft var man tvungen att reparera tätskiktet i garaget som ligger under gården och i samband med detta togs växtligheten bort och gården asfalterades. Vid slutet av 90-talet var det dags for renovering. En ny plan ritades av Per Renwert på PR Markdesign, och 1999 förvandlades gården åter till en grön oas där det är trevligt att vistas.

Studerar man kartan från 1917 ser man att Rönneholm och Terningsholm finns kvar, och att en hel del mindre bebyggeJse också vuxit fram, framförallt i form av stora villor. En av dessa villor var Tomtebo, som i dagligt tal oftast kallades Kramerska villan, eftersom den byggts av den förste ägaren av Hotell Kramer vid Stortorget. De första hyreshusen i grannskapet byggdes vid sekelskiftet i anslutning till Kronprinsens Husarregemente (1897-1927) och var främst avsedda för regementets anställda, 1. Landsvägen förbi Rönneholm och Terningsholm låg där lokalgatan Rönneholmsvägen ligger idag, och en mindre väg, som verkar ligga däe cykelvägen Dammfrigången ligger idag, förband villorna Tomtebo och Dammfri med landsvägen.

Under 1940- och 50-talen byggdes mycket lite inne i den gamla stadskärnan i Malmö. Istället koncentrerade man sig på tidigare obebyggd mark i stadens utkanter. Vid mitten av 30-talet utformade stadsingenjören Erik Bülow-Hübe flera funktionalistiska stadsplaner för olika områden, bland annat detta. I början av 50-talet följde man fortfarande i stora drag denna stadsplan, även om husen som uppfördes utformades i en för tiden mer modernt stil, som brukar betecknas ”funktionell tradition” eller ”nyrealism”. Stilen har sin grund i funktionalismens formspråk, men man använde även traditionella inslag som t.ex. sadeltak. Den största delen
av husen från perioden 1945-55 består av lamellhus i tre eller fyra våningar med flacka sadeltak. Det finns också ett tydligt släktskap med samtida dansk arkitektur, 2.

Mellan 1945 och 1955 byggdes över 19 000 nya bostäder i Malmö. Den största delen, eller knappt hälften, var lägenheter på två rum och kök, som ansågs lagom för en tvåbarnsfamilj. De dominerande byggherrarna var HSB och MKB. Under de första åren efter 1945 var knappt hälften av de nya lägenheterna bostadsrätter, nästan uteslutande förvaltade av HSB föreningar. Därefter sjönk andelen bostadsrätter, men de utgjorde fortfarande omkring en tredjedel, 3.

En ganska stor del av bebyggelsen i stadsdelen Rönneholm tillkom under 1930-talet och årtiondena strax efter. Köpenhamnsvägen anlades 1945, och under det följande årtiondet tillkom en hel del bebyggelse längs den nya gatan. Bland annat lät HSB bygga ett antal stora flerfamiljshus som kom att förvaltas av tre HSB föreningar; Bornholm, Lessö och Ärö. Byggnaderna ritades av HSB arkitektkontor i Malmö i samarbete med Thorsten Roos (1906-1969). Husens fasader karakteriseras av ett gediget danskinspirerat tegelarbete som blir varierat och omväxlande bl.a. genom användandet av olika tegel, i rött och gulvitt, 4.

Vid mitten av 70-talet revs de sista villorna väster om gården, och ersattes av fyra sexvåningshus och en enplansbyggnad med förskola. Tack vare att boende i närheten engagerade sig, fick man dock kommunen att spara en del av de äldre träden, som idag ger områdets grönska en uppvuxen och lummig prägel. Tyvärr har almsjukan gjort att en del träd nyligen fått sågs ner, men de som finns kvar pryder fortfarande sin plats.

Under 1980-talets senare hälft blev man tvungna att laga garagets tätskikt, och i samband detta tog alla planteringar bort och hela gården asfalterades 11• På asfalten målades parkeringsplatser och för att fa lite grönska placerade man ut stora krukor som bland annat innehöll små bergtallar.
Krukornas form gjorde dock att en del av de boende gav dem öknamnet ”likkistorna”.
Vid slutet av 90-talet blev det slutligen dags att renovera både balkonger och gård. Firman PR Markdesign anlitades för att rita en ny plan för gårdens utformning (se Bilaga) och anläggningsarbetet utfördes 1999.